Den solenergi som vi kan tillgodogöra oss med hjälp av solfångare kan delas upp i direkt, diffus (genom moln) samt markreflekterad solinstrålning.
Ju längre väg som solstrålningen måste färdas genom atmosfären innan den når din solfångare desto mer effekt går till spillo.
När solljuset passerar genom atmosfären, absorberas,reflekteras och sprids det av bl.a. luftmolekyler, vattenånga, moln, stoft, föroreningar och aska från vulkanutbrott.
Det mest gynnsamma läget för solfångare är i molnfria regioner kring ekvatorn. Där är infallsvinkel mot jordskorpan nära 90° ( ζ ) och avståndet genom atmosfären är som kortast. (AM=1, se bild)
Medeltalet för solinstrålningen på jordens ökenområden är 2.200 kWh/m² och år.
Motsvarande värde för Sverige är ca 1.000 kWh/m² och år.
Inom Sverige är skillnaderna i medelinstrålning förhållandevis små. Mellan Kiruna och Malmö skiljer det minde än 20%.
Även i en jämförelse med Mellaneuropa så står sig Sverige bra. Paris ligger på samma medelinstrålning per år som Stockholm.
Det är först när vi kommer ner till medelhavsländerna och nordafrika som vi börjar se markant högre värden (1500-2800 kWh/m² och år).


Solens infallsvinkel mot horisontalplanet= ζ
Solens position i förhållande till norr= α
När solen står i rakt söderläge: α=180°
När solen står i Zenit: ζ =90°
Ovan beskrivs AM-index (Air-Mass) för Stockholm över året. AM är ett mått för hur stor luftmassa som solinstrålningen måste färdas igenom innan den når jordytan. Ju lägre AM-index, desto mindre förluster i atmosfären i form av absorbsion osv.
Som jämförelse kan nämnas Kairo, som har ett "sämstavärde" för AM på 1,7 i december (ζ =36,6°) , och ett "bästavärde" på 1,01 i juni (ζ =83,4°)
Solinstrålning
Solvärme